Död åt ploppisarna!!

Av allt som växer här på gården är ploppisarna, eller ploppträden som vi oxå kallar dem, det vi gillar minst!
Ploppisar? undrar kanske ni...
Ja, ploppisar! Såna där buskar med vita bär som man som barn ääälskade att trycka sönder bara för att få fram det där ljudet: "Plopp"
Ahhh, vilket tillfredställande ljud för en liten unge!
För att inte tala om ljudet man fick till genom att skjuta iväg dem genom det ihåliga röret man snott från mammas galgar. Det smaskade till rejält!
Nu i vuxen ålder är de tyvärr föga tilltalande. De, som till en början planterades som en välansad liten häck, har fått växa oproportioneligt genom åren till att i våra dagar tagit över varenda liten öppen marksnutt på hela gården.
Ogräs i sin värsta form!!!
Vi har nu tagit upp kampen om herraväldet här på gården. Nu ska de väck!
Men det är en hård kamp! De små svinen har rötter som tentakler och har en förkärlek för att växa på alla vackra stenmurar vi har.
Där irrar sig rötterna längre och längre ner tills de "spränger" muren. Väldigt svårt att kunna gräva bort. Vi får så småningom riva murarna och bygga upp dem igen, sten för sten.
Jaja! Kosta vad det kosta vill: Död åt ploppisarna!!