Rensandet, slängandet och packandet har övergått till ännu en fas, det långdragna lidandets fas. I snart 2 månader har vi hjälpt svärföräldrarna att vända, vrida och bedöma pryl efter pryl. Åtskilliga lådor har blivit fulla och staplade längs med väggarna, andra har skänkts, sålts på tradera eller eldats upp, men det stora frågan kvarstår: När tar det slut? Denna aldrig sinande ström av prylar! Jag högaktar det mod och den ork som svärföräldrarna måste uppbåda för att tömma sin gård, rensa i ett helt liv! All heder till er! Men hur är det med vår generation, har vi ärft denna samlargen? Kommer vi också spara så mycket bra-att-ha-grejer i våra gömmor? Känslan är ju NEJ! men så knackar mannen mig försynt på axeln och pekar lugnt på de högar av saker jag valt att spara från den stora utrensningen, en oroväckande stor hög börjar det ju bli förstås. Men jag har ju bara plockat ut guldkornen....
Senaste tillskottet i min "hög": En ljuvligt gul keramikurna från Rörstrands Gunnar Nylund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar